WHITE AS SNOW

Ligger i sängen och hoppas att lilleman inte ska vakna. Han är inne i den sjunde utvecklingsfasen nu och har varit lite känsligare och krävt lite mer närhet i snart 4 veckor. Varje kväll lägger jag ner honom i hans egna säng och varje natt vaknar han och vill sova i vår. Ha tålamod, säger appen. Snart är fasen över.

Har tänkt så mycket på min vandring med Jesus de senaste veckorna. I början när jag precis hade insett hur mycket han älskade mig var allt så fantastiskt. Det var svårt att tänka att något någonsin skulle bli jobbigt igen. Jag hade fått ett helt nytt hjärta och grät så ofta av tacksamhet.

Fick en bild nyligen att det var som om jag fått helt nya kläder som glittrade och var vita om snö. Det är ju en bild på rättfärdigheten som jag fick när jag vände om till honom och fick Hans liv. Aldrig någonsin vill jag gå tillbaka och leva för mig själv igen. Men jag behöver verkligen dagligen vända mig till honom som kommer med helt ny fantastisk nåd! Tack gode Gud! Precis som jag tvättar mina riktiga kläder behöver jag komma till honom igen och igen.

Men jag hade inte insett att vandringen är daglig och inte bara när jag tror att jag behöver honom. Det behöver jag ständigt påminna mig om. Och när det känns jobbigt vet jag att jag växer och kommer ut med en ny färdighet, precis som min lilla Malakai efter sin utvecklingsfas.