VAD SOM HÄNDE IDAG PÅ AFFÄREN

Jag skrev precis innan nyåret att jag varit med om så många häftiga saker förra året. Saker som Gud gör i mitt liv. Idag var jag med om det igen. Även den här gången hände det tack vare ett paket jag skulle hämta.

Jag sitter i bilen på väg in till affären för att hämta mitt paket. Med mig har jag Alfie och Stellan som båda är trötta och lite hungriga. Jag brukar alltid be till Gud när jag kör bil och den här gången frågar jag Gud om det finns något han vill att jag ska göra när jag är på affären.

Jag har blivit så förälskad i Jesus att jag har börjat se på människor med den kärlek som han ser dem. Som ni kanske kan ana kan det ibland uppfattas som aningen knäppt. En person som är överdrivet glad och hjälpsam kan ju uppfattas som suspekt snarare än trevlig. Speciellt i Sverige där vi gärna är lite sura av oss. ;)

Men så i bilen så får jag en känsla att jag nog ska be för någon med kryckor. Så jag tänker för mig själv att om jag ser någon vid posten med kryckor så ska jag fråga om jag får be för personen.

När jag kommer fram till postkön har Stellan helt gett upp. Han slänger sig i protest på marken och skriker sitt högsta tjut. Kön är jättelång och folk börjar titta på oss. Några är snälla och försöker muntra upp honom. Efter en stund slutar Stellan att gråta. Han har fått ögonkontakt med någon bakom oss som sitter vid ett bord i spelhörnan och äter mat. När jag vänder mig om ser jag en man som gjort små grimaser till Stellan och fått honom att bli glad igen. Och när jag tittar en extra gång ser jag att det ligger en krycka i mannens kundvagn.

Precis i det där ögonblicket tänker jag att jag måste få fråga om jag får be för honom. Men innan jag har hunnit komma fram till kön och hämta mitt paket har han hunnit gå upp och är på väg ut.

Jag ropar efter honom, men han hör inte. Folk runt omkring börjar undra varför jag ropar, så någon springer fram till mannen och ber honom stanna. Säger åt honom att han nog måste ha glömt något eftersom jag står där och ropar.

När jag hunnit fram till honom berättar jag bara kort att jag blev så glad att han muntrade upp min son. Sedan frågar jag varför han har kryckor. Han berättar att han har ont i knäna och jag berättar att jag är kristen och tror på Jesus. Om du vill kan jag be för dina knän, säger jag. Jesus kommer att hela dig. Han skrattar och säger, det kommer aldrig gå. Men visst fick jag be om jag ville.

Så jag böjer mig ner där vi står precis vid utgången till affären, lägger händerna på hans knän och ber en kort bön. När jag reser mig upp igen frågar jag om det känns bättre. Han skrattar förvånat och säger, JA, det känns bättre. Jag blir helt överlycklig. Jesus älskar dig så mycket, säger jag. Sedan frågar han om han får köpa en kaffe till mig som tack. Hela vägen till kassan är han glad och säger, det känns bättre.