Gick igenom mitt gamla bloggarkiv igår för att leta efter en bild. Av en händelse hittade jag ett inlägg för nästan 10 år sedan där jag hade skrivit om Jesus.
Det var väldigt intressant att läsa om vad han betydde för mig då i jämförelse vad han betyder för mig nu.
Det är exakt 6 år sedan nu, nästan på dagen, som jag mötte Gud den där gången i övre salen i Jerusalem. Då han gick från att ha varit någon jag trodde på till en verklighet som inte går att leva utan. Det förändrade allt!
Blir gråtfärdig när jag tänker på det.
Det är lätt att säga att Jesus är allt i mitt liv, men en helt annan sak när det faktiskt ÄR så. När varje minut går åt till att tänka på hans godhet och allt jag vill är att följa Honom, höra Honom och älska Honom!
Det är ju inte klokt att universums skapare bor i mig och pratar med mig varje dag. Det som tidigare lät som dårskap är det mest naturliga av allt. Ett mirakel utan dess like. När Han tar över och formaterar hela mitt sinne så att jag får tänka Hans tankar och inte mina egna! Det går inte att beskriva! Är så tacksam att Han finns! Att Han kom. Att Han älskar mig!
