Den senaste tiden har jag tänkt att jag verkligen måste införskaffa mig ett kors. Ett litet hänge i guld att hänga runt halsen som en tyst symbol som visar vem mitt hjärta tillhör varje dag, varje sekund.
Jag blev så inspirerad av en person jag aldrig tidigare träffat. En fantastisk dam som hjälpte mig att finna rätt på min son när han höll på att springa ifrån mig på köpcentret härom veckan. Hennes hjälpsamhet var till synes en liten handling, men den betydde hela världen för mig. Hon sa ingenting, men runt hennes hals hängde ett kors.
När jag såg det tänkte jag att ett sådant måste jag också ha.
”If I acted crazy, I did it for God; if I acted overly serious, I did it for you. Christ’s love has moved me to such extremes. His love has the first and last word in everything we do.” (2 Cor 5:13 MSG)
Sedan måste jag bara berätta vad som hände igår. Jag är med i en bönegrupp som träffas en gång i veckan och igår berättar en av tjejerna att hon mött en dam på trottoaren på väg till posten. Samma morgon hade hon bett till Gud att hon ville träffa någon att be för den dagen och första personen hon mötte hade stannat henne för att prata. Det visade sig att damen hade ont i hela kroppen pågrund av artros. Min vän fick be och lägga händerna på henne och när hon bad försvann all smärta!
När jag hörde det höll jag på att bryta ihop. Hur stor är inte Jesus? Men hur ofta vågar vi som är kristna fråga om vi får be? Tårarna bara rann på mig och jag blev så inspirerad att fortsätta att be för människor. DET FUNKAR!
Men kvällen slutade inte där. Två av tjejerna i min bönegrupp blev fria från sjukdomar den kvällen. En som haft smärtor orsakat av diskbråck och en som haft astma i 15 år.
Det finns bara ett namn som är värdigt äran.
Ode
18 februari, 2016 — 12:55
chère Sara
vous etes un ange
smamie
18 februari, 2016 — 15:17
:)
Emma
18 februari, 2016 — 15:12
Hej Sara.
Jag har följt din blogg till och från i flera år. Jag har alltid inspirerats av ditt skapande, bloggande, inredande och framförallt; alla dina kreativa sidor i stort.
Jag är så förundrad över denna plötsliga ”jesus” / ”gud” uppenbarelse. Jag är glad för din skull om du är lycklig med denna tro men ateist som jag är sticker det för mycket i mina ögon. Självklart får du skriva om vad du vill i din blogg men jag väljer nu att lämna den. Kom ihåg att din familj är det viktiga i livet…
smamie
18 februari, 2016 — 15:18
Tack för den här tiden, min vän! Önskar dig allt gott!! ? /Sara
Miriam
18 februari, 2016 — 23:27
Blir inspirerad och uppmuntrad!! :)
smamie
19 februari, 2016 — 08:02
Det är meningen med livet :):) ?
Sandra
19 februari, 2016 — 08:03
Håller med Miriam. Tycker verkligen om att få höra mer om den nya Sara och dina tankar och känslor kring Jesus. Det är riktigt fint.
smamie
19 februari, 2016 — 08:08
Det är det absolut bästa som hänt mig. Skulle aldrig byta ut det. Det känns som att jag har funnit livet. :) kram!
Maria – Fashion, Fame and Everything in Between
19 februari, 2016 — 17:54
Jag kan säga att jag har följt din blogg till och från i några år. Jag följer väldigt många bloggar via RSS så ofta tittar jag mest på bilderna, ibland läser jag om rubriken är spännande och likaså bilderna. Och jag jag säga det att sen du började berätta öppet om dina erfarenheter så har jag kikat in här allt oftare. Jag är kristen och har alltid varit det och tyvärr så känns religion så himla hysch hysch, nästan som något fult att prata om. Varför då egentligen? Jag tror att det sticker i mångas ögon när man berättar om sin tro, de tycker att de att man är konstig som tror på Gud och känner att det är ”skrämmande” med religiösa människor… Varför vet jag inte, men det är min erfarenhet av det.
smamie
20 februari, 2016 — 10:35
Hej Maria, hoppas att du ser detta. Ville bara säga att jag blev så glad och varm i hjärtat av din kommentar. ? Vad fantastiskt att du är kristen. :) Vet precis vad du menar. Jag tyckte faktiskt själv att det var ganska jobbigt med människor som delade med sig om konstiga bibelställen och opersonliga peppiga bilder om tro innan jag själv fick upp ögonen på att det är det bästa som finns. Antar att jag nu är den ”jobbiga” :D Kramar