JOHN 8:36

Förra året delade jag några grejer som Gud har gjort i mitt liv och för ett litet tag sedan hände en helt ny grej. Jag har inte känt att jag ska dela med mig av detta förrän idag och jag hoppas att du som läser detta ska bli uppmuntrad. Det var iallafall något av det häftigaste som hänt i mitt liv.

För ungefär två månader sedan fick jag ett mail från en god vän till mig. Mailet var kort och innehållet fick mig att börja gråta. Det stod att min vän mådde oerhört dåligt, hade väldigt mörka tankar och orkade nästan inte leva längre. Direkt när jag läste det kände jag att jag behövde åka dit. Mailet hade kommit kvällen innan men jag såg det först på morgonen efter. Jag svarade och frågade om jag fick komma och hälsa på men fick inget svar.

Något i mig visste att jag behövde åka dit direkt så under tiden jag gjorde mig iordning bad jag till Gud om hjälp. Under tiden som jag sminkade mig kände jag helige Ande plötsligt säga: ”Det är en ond ande och jag vill att du driver ut den”. Jag blev helt paff och min första tanke var: ”Men Gud? Jag har aldrig drivit ut en ond ande förut. Jag vet inte ens hur man gör.” Det är kanske inte det vanligaste man tänker att man ska göra en lördagmorgon :) men jag hade ju läst om det i Bibeln flera gånger och tänkt att om Jesus har sagt åt oss att göra det, varför gör vi inte det oftare?

Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag var helt övertygad om att om jag åkte dit skulle Gud hjälpa mig. Jag kan ju även säga att jag var sjukt nervös inför detta. Jag bad bara kort att: ”Okej Gud, du får hjälpa mig för jag har verkligen ingen aning om hur jag ska göra”. Det var till och med så att jag googlade: ”Hur driver man ut en ond ande?” Jag tänkte att någon kanske har varit med om något liknande och har ett tips på vägen. Men sedan tänkte jag för mig själv att det är ju inte JAG som ska driva ut anden utan Jesus. Så jag kände mig trygg i att göra det i hans namn.

På vägen dit hade jag fortfarande inte ens fått svar på om jag fick komma, men det kändes nästan som om det var på liv och död. När jag kom fram knackade jag försiktigt på dörren och steg in. Jag frågade jag om det gick bra att jag bad. Det gick bra och jag började med att lägga händerna på min vän och helt lugnt befalla den onda anden att gå i Jesu namn.

När jag hade bett färdigt berättade jag att det inte var min vän som hade känt alla mörka tankar utan en ond ande som hade plågat. Min vän berättade att inga mediciner hade hjälpt och visste inte vart alla mörka tankar hade kommit ifrån. Min vän började känna sig yr och efter att vi bett en andra gång började min vän känna sig illamående och febrig. Jag sa då att det är ett tecken på att den onda anden inte vill ut så vi måste be igen.

Efter ett tag kände jag helige Ande säga till mig att det var en speciell person som min vän behövde förlåta. Så jag frågade om min vän hade förlåtit den personen. Efter att vi bett en tredje gång och sagt orden ”jag förlåter dig …” spred sig en ljuvlig frid genom hela rummet, den onda anden var borta och min vän var helt fri. Det var bland det häftigaste jag har varit med om.

Nu två månader senare mår min vän fortfarande bra och jag känner mig så tacksam när jag tänker på det.

Jag delar den lite kortare versionen här idag och jag tror att det kanske är för att någon behöver höra detta just nu. Gud har verkligen sådan omsorg om oss och ser precis allt vi går igenom. Han vill inget hellre än att vi ska få uppleva Hans frid. Den är bara en bön bort och det finns ingenting som är omöjligt för Honom.