IN YOUR ARMS AT LAST

Lilla M har haft en två veckors utvecklingsfas precis och velat vara extra mycket nära. Det har varit en hel del skrik, mycket gos och gungande i famnen. Mammas lilla hjärta. Enligt appen ska fasen vara över nu men Malakai verkar inte riktigt ha fattat grejen. Det är inte lätt att vara liten alla gånger.

Själv funderar jag mycket på vad Jesus har gjort i mitt liv den senaste tiden. Jag tänker tillbaka på hur jag ofta kunde ta illa upp när min äldsta son var liten över allt möjligt som folk sa. Även om personerna menade väl kunde jag ta illa upp. Det är ju så knäppt! 

Jag har börjat känna en sådan otrolig kärlek till människor. Även om den inte är besvarad vet jag vad min Fader i himlen säger om mig och i slutändan är det det enda som betyder något. Det har gjort mig fri från så mycket. 

Känner mig så tacksam för allt. Min bön är att det ska få fortsätta. Vill aldrig bli densamme igen!