Året närmar sig sitt slut och jag kämpar mot förkylningarnas förkylning. Har klarat mig från att vara sjuk nästan hela året, men denna rackaren kunde inte hålla sig borta. Kör på kurer med c-vitamin och KanJang. Det börjar vända nu tror jag. Hoppas att jag hinner bli helt frisk till slutet av veckan. Då ska jag ner till Kosta och jobba sista svängen innan jul.
Förra året vid den här tiden hade Englishman och jag precis bestämt oss för att han skulle vara pappaledig och jag skulle jobba hemifrån. Det har varit helt fantastiskt att ha honom hemma varje dag det här året. Overkligt hur snabbt det har gått bara. Är så tacksam att vi fick ett helt år hemma tillsammans. Känner mig nästan lite bortskämd över hur bra vi har det i Sverige, även om det har varit tufft ibland att få ihop allt. Det ska bli spännande att se hur det kommer att funka nästa år. Pussla en hel del, gissar jag, men så är det ju när man har små barn.
Tänker ibland tillbaka på tiden då jag inte hade barn. Hur mycket jag tyckte att föräldrar var torra och tråkiga. Inte kan man väl vara kool katt med snorungar. Det är så skönt hur man släpper sina uppfattningar och helt enkelt inte bryr sig efter att man blir mamma. Hur mycket livet förändras och vad man värdesätter och prioriterar annorlunda. Nu gör det nästan ont i hjärtat av lycka när jag tänker på att jag ska få gå på Alfies julavslutning på förskolan i morgon. Han har övat på sina sånger här hemma så ska bli spännande att se om han faktiskt kommer att sjunga med i år. Förra avslutningen stod han helt still med armarna i kors och rörde inte en fena. Älskar det så mycket.
Ida
16 december, 2014 — 18:29
Vilka härliga bilder! Krya på dig :)
smamie
17 december, 2014 — 14:01
Tack <3
Ida
17 december, 2014 — 10:27
Hej Sara!
Visst är det underbart att bli förälder!
Att längta efter pluset på stickan, Känna de första sparkarna i magen.
förbereda sig för förlossning.
Hålla sitt barn i famnen för första gången.
Som man har längtat efter det lilla livet långt innan de ens fanns hos oss.
På samma sätt längtade Lina och Morgan efter sin Frank.
Frank föddes den 25:e Oktober i år.
Han föddes med en oerhört sällsynt sjukdom som heter Epidermolysis Bullosa(EB).
Det finns ca 30 olika varianter av denna sjukdom. Frank har den mest allvarliga sorten. Herlitz.
En dödsdom. Varje dag är ytterligare ett mirakel för denna familjen. Utgången är definitiv och det finns idag inget botmedel.
Sjukdommen innebär att Franks hud lossnar. Det blir blåsor vid friktion. Man kan inte bära, hålla eller amma som vanligt då varje närkontakt orsakar lidande och sår hos barnet… En biltur i bilbarnstolen innebär att han kan få blåsor på hela kroppen som sedan gör att överhuden lossnar och bildar stora öppna sår. sår som lätt blir infekterade och svårläkta. Om du har is i magen kan du googla på Epidermolysis bullosa. Men jag varnar dig för oerhört svåra bilder.
Varför nämner jag det här nu då??
Jo, det är nämligen så att jag har fått lov av föräldrarna att starta en insamling i Franks namn. En insamling med målet 50´000kr. Pengarna går direkt till Tobiasstiftelsen utan några mellanhänder.
Jag hoppas, önskar och ber dig. Jag vet att detta inte passar din blogg rent karriärmässigt kanske. Men du är mamma, Det vore så stort om du hade möjligheten att vara med i denna insamling för att sprida kunskap om EB då din läsarkrets är stor. Jag har redan några bloggar som ska vara med. Och hoppas att du är ytterligare en i raden som framöver kan tänka dig att helt gratis skriva ett inlägg om detta och om Frank. Om du vill vara med får du gärna skicka ett mail till mig. Så skickar jag all information och alla länkar du behöver. Ett färdigt inlägg kommer att finnas som du bara kan klistra in. Annars får du mer än gärna skriva några egna ord också. Önskar dig en fantastisk jul och ett gott nytt år.
smamie
17 december, 2014 — 13:49
Skicka mer info via mail, tack!