DEN LILLA FLICKAN

Detta är nog det tuffaste blogginlägget jag någonsin skrivit, men jag tror att det är viktigt.

Det är sommar och ute vid lekplatsen leker ett gäng barn i olika åldrar. Den här lekplatsen har en linbana och för att få åka måste man vänta på sin tur. I kön står en liten flicka. Hon är ungefär 6 år och har på sig grå shorts. Hon är där med några barn från hennes dagmamma, men känner inte några andra barn på lekplatsen.

Framför henne i kön står två äldre pojkar. Den ena pojken retas och drar ner hennes shorts. Flickan blir förstelnad och skäms oerhört för att ha visat sig naken inför alla. Ingen säger något. Hon drar upp sina byxor för att sedan få dem neddragna igen. Om och om igen dras hennes byxor ner. Pojkarna skrattar. “Titta där fram”, säger den ena. Efter ett tag blir en äldre flicka arg och säger till pojkarna att det inte är roligt.

Jag tänker tillbaka på den här händelsen ibland. Även om det är över 20 år sedan har den satt djupa spår i mig. Ibland önskar jag att jag varit modigare. Ibland undrar jag vad som har hänt med dessa pojkar. Tillhör de samhällets bråkstakar eller har de kanske själva barn som idag är 6 år?

Jag tänkte på händelsen för bara några veckor sedan och tänkte för mig själv att jag kanske borde förlåta dem. Även om den starkaste känslan är att åka tillbaka i tiden och sparka kulorna av dem.

Så i år för bara någon vecka sedan träffar jag en man. Vi har aldrig tidigare träffats. En herre som inte vet någonting om mig men vi känner båda Jesus. Han berättar för mig att han tror det finns en liten flicka. En ung flicka som varit med om något när hon var liten som hon inte borde fått uppleva. Han ville bara säga till mig att Jesus, som är oberoende av tid och rum, åker tillbaka till den där flickan och helar henne. Han visste inte alls vad det handlade om. Men jag visste.