Imorgon är det julafton och jag har gått hela december med en pirrig julkänsla. Jag blir sådan varje jul. Verkligen längtar tills dagen då pyntet åker upp, julmusiken spelas i högtalarna och dagarna fylls av olika julaktiviteter. I år har det varit lite annorlunda dock. Dagen innan första advent fick jag nämligen en tanke. Jag kom på mig själv att längta som jag alltid gör och fick fråga mig själv om jag längtade lika mycket efter Jesus som jag gjorde efter julen.
Det blev ingen liten grej för mig och jag fick verkligen be Gud om förlåtelse för mitt fokus. Att längta efter julen som känsla mer än att längta efter Jesus som är friden själv och hela anledningen! För några år sedan skulle jag inte ens reflekterat över det. Jag tänkte att mitt kristna liv var frid och fröjd. Inte behövde jag ändra på någonting när jag i själva verket var helt blind. Det är svårt att se om man inte har blivit förvandlad av honom och det är något som jag behöver påminna mig om varje dag!
Hur gör man då när man längtar efter Jesus?
Julens budskap som man ju inte ska glömma bort varje år har blivit hela mitt liv. Varje dag stannar jag upp och läser Guds ord. Ber att han ska visa mig saker och fylla mig med sin helige Ande. Sjunger lovsånger och tillber Jesus.
Jesus, jag behöver dig, säger jag. Och varje dag så kommer han.
Gråter fortfarande av tacksamhet när jag tänker på det.
Min bön nu är att varje dag fokusera på Jesus. Det är meningen med hela julen och hela livet!
Seija
24 december, 2017 — 10:13
Åh tack Sara! Så sant och så viktigt att påminna sig om och leva i ❤️. God jul till dig och er, med Jesus ❤️